Maria P

Om mindre än tre månader firar vi bröllop. Herregud, så tiden går!

 

Bara ett fåtal inbjudningar har skickats. Till dem som är bjudna på middagen, vilket i sin tur innebär våra närmsta familjer. Föräldrar, syskon, morföräldrar och mor- och farbröder med familjer. Punkt.

 

Den som känner sig förbisedd ska inte ta något personligt. Vi berättar vitt och brett om själva vigseln och till den är alla välkomna. Den 28 juni, klockan 16.30 i Nyeds kyrka. Portarna står öppna, det är bara att kliva in. En vecka senare blir det grillfest och samma gäller där. Kliv på. Ingen av oss är överförtjust i långbordsmiddagar med honnörsbord och en massa fluffigt pynt och vikta servietter (ja, för servett heter det ju inte då) och löjliga små blommor överallt. Nej, för fan. Inget gör mig mer illamående än såna tillställningar. Hellre en grillfest med papptallrikar (nåja) och ett flak billig öl (fast dryck får ni ta med själva på grillfesten).

 

Ärligt talat. Jag vill gärna gifta mig för en fullsatt kyrka. Familjer, släkt och vänner. Eller, som jag sa till en förälder på jobbet: Alla fyrtiotvå ungar får gärna sitta där och se på. Snälla ni, kom! Inget skulle göra mig gladare. Sen sätter ni er på en uteservering här i stan, för när vi ätit klart så kommer vi och tar en öl med er.

 

Det låter väl bra?