Godnatt
Jösses.
Träningsvärken når sitt klimax i detta nu. Hela dagen har jag stapplat omkring som vore mina ben beklädda med stuprör och när jag ska gå nerför trappor så blir jag bara stående och skrattar. Barnen har sett lite medlidande på mig och gjort sitt bästa för att hjälpa mig upp (älskade små). Det mest fysiska jag gjorde på jobbet blev således att komma kutande med en kvast i högsta hugg och ur Ts händer rycka åt mig påskägget barnen hittat (barnen förklarade sen allvarligt för mig att jag nog kunde få en godis, bara jag frågade fint).
Hursomhelst, jag ser det här med mina värkande, stumma ben positivt. Jag har träningsvärk för att min kropp fått göra något den behövde. Jag får inte träningsvärk av löpning längre, oavsett distans. Aldrig av crosstrainer, sällan av BodyCombat. Lite benstyrka, däremot. Det behövde jag.
Nu ska jag sova. Jag ligger faktiskt redan. Imorgon blir det trav, på lördag är vi bjudna till min kollega J och hens sambo. Blir en mysig påskaftonskväll, bara vi fyra.
Godnatt.
Kommentarer
Liselotte säger:
Visst är Combat härligt! Icke-vålds aggressionsutövning, liksom :-) (och jag får fortfarande träningsvärk i axlarna av det - kör nog för lite armar annars!)
Själv vill jag varken förespråka eller rättfärdiga våld... Men i situationen du ger exempel på skulle jag onekligen tänka exakt likadant! Kanske skillnad på den moral man vill ha och den moral man faktiskt utövar... Ska fråga min mamma också, hur hon tycker (respektive gör) - hon har varit förskollärare i drygt 30 år, så situationerna lär ju ha funnits där.
Tack för din kommentar och ha en fin påsk!
Svar:
Maria P
Trackback