Vad svarar man på det?
Idag har jag rensat! Jösses, jag älskar verkligen att slänga grejer. Bort, bort, bort med allt jag inte behöver. Befrielse när det finns öppna ytor, när det är rent!
Fina kollegan J såg på mig en stund i hallen idag, och sen sa hen med ett brett leende: Vilken fantastisk förmiddag du måste haft, det strålar om hela dig! Jovars, jag hade en lugn och skön morgon hemma, och hann med mycket. Tillochmed lite Ground, Sound, Breath hann jag. Annars har jag, på grund av sen och känslosam kväll igår, varit rätt trött, men det behöver ju inte betyda att dagen ska vara dålig.
Och så en episk barnkommentar. Såklart. En förälder kom tillbaka in, efter lämning, för att ge mig ett papper. Barnet var kvar i hallen så föräldern sa nåt i stil med Hejdå en gång till, köp rutten sill, varpå barnet konfunderat såg på mig och sa Men... vad ska vi med rutten sill till?!
Ja... Vad svarar man på det?
Kommentarer
Liselotte säger:
sv: Åh, så glad jag blir att du säger det: jag taggade inlägget med "hopp" just av den anledning: för att jag ville att en som läsare skulle inse att det finns fler vägar, fler sätt att få hjälp: och att det till slut minsann ska gå!
Hoppas du kommer till rätt personer! Och om inte: leta vidare. Jag vet att det är tufft och att man känner sig i underläge som patient, men det är DU som har rätt att bli frisk och de som ska hjälpa dig. Fördelen med den privata vården är ju också att det blir mer "kunden har rätt"-känsla: du väljer vem du vill betala.
Stort lycka till - och berätta gärna hur det går!
(läste inlägget om landstingsmötet... ja, vad ska man säga... mer än att det tyvärr känns typiskt :-( )
Trackback