Maria P

Så gör man bara inte! Fan, fan, fan! Känner mig så åsidosatt, undanskuffad och oviktig. Och hur jag än vrider och vänder på allt så känns det som om allt är mitt fel. För hade det inte varit för mig, så hade inte andra behövt bli lidande. Allt hänger på mig; jag är den som belastar, den som ställer till det och får andra att pussla om sina vardagar för att det ska passa mig. Jag vill inte vara den, men det är precis vad jag blir.

 

Det fick bli en långtur ikväll. Längre än planerat, en långtur av snabba beslut och tvära kurvor. En långtur i högt tempo, med stramande höft, värkande knä och skrikande lårmuskler. Jag fick tvinga mig att svänga hemåt, för orken var närapå slut.

 

Och ändå känns det inte tillräckligt.