Maria P

Jahapp, då var det dags igen. Veckorna bokstavligt talat flyger iväg just nu. Dock har vi haft en lugn vecka, som avslutades med en fredag med bara tjugoen barn på plats. Vi tillbringade nästan tre timmar i sträck ute i sol och blåst och grillade korv. Jättemysigt. Efter det var både barnen och vi trötta, så vi stannade inne tills efter mellanmålet.

De sista två timmarna på jobbet gick fort, och vid fem kunde jag gasa hemåt. Just nu väntar jag helgbesök. Ska bli trevligt.

Det är fantastiskt egentligen.

Att det finns en sång man älskar. Av själ och hjärta. Man vet dess ursprungliga syfte.

Sen träffar man en människa. Som kommer att bli en nära vän som man stöttar. Som stöttar en.

Så en dag inser man, att vartenda ord, varje fras, passar in.

Det här är en sång som passar in på en vänskap jag har, en vänskap som jag kommer kämpa till sista blodsdroppen, för att den ska få överleva.

Inte ett ord sitter fel.

Över hav och kontinenter, genom skymmningar och dagar, har vi färdats med varandra. Vi har vandrat samma vägar, vi har burit samma bördor, vi har sett mot samma stjärnor, vi har sjungit samma sånger, vi har delat samma drömmar. Vi har delat samma minnen, vi har burit samma längtan, vi har sett med samma ögon, vi har trott på samma löften, vi har stått på samma sida.




Över vida oceaner
Emot fjärran horisonter
Över hav och kontinenter
Genom skymmningar och dagar
Har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mig vart jag går
Genom månader och år
Du är med mig alla dar
Du är med vart jag far
Du är den jag kunde va

Som över broar över djupen
Som skuggor under träden
Som eldarna i natten
Som stigarna i snåren
Har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mig vart jag går
Genom månader och år
Du är med mig alla dar
Du är med mig vart far
Du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
Och ingenting kan skilja oss
Och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss att överge varann

Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen kan lösa våra band

Du är med mig vart jag går
Genom månader och år
Du är med mig alla dar
Du är med mig vart far
Du är den jag kunde va

Du är med mig där jag är
Du är med mig vart jag ser
Du är med mig alla dar
Du är med mig vart jag far
Du är den jag kunde va


Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va

Anonym om Skumt:
Du har nog en lätt variant av migrän. Testa Eeze (receptfritt) från apoteket, hjälper efter bara några minuter


----------------------------------------------

Tja... Kanske?
Två gånger har jag fått höra av två av varandra helt oberoende personer att jag har haft ett migränanfall. Inte omöjligt. Ska testa Eeze! Tanken har föresvävat mig, men eftersom jag inte har upplevt själv att jag har migrän så har jag väl inte kommit till skott.
Tack för tipset, du anonyme vän!

Det är vad det är.

Skumt.

Jag har nu i snart en veka haft ont i huvudet. Och nej, inte såndär huvudvärk som man vet var man har. Eller ja, nu skrev jag dumt för den här vet jag precis var jag har. Rent fysiskt alltså. Det jag menade var att jag inte kan denna typ av huvudvärk.

Jag vet var jag har den, skrev jag.

Fysiskt.

Den sitter på en punkt, som en femkrona i storlek, på höger hjärnhalva, precis till höger om "mitten", i linje med örat.

Ni ska få en bild:



OBS! Det är inte mitt huvud!


Det gör inte ont konstant. Inte mycket, i alla fall. Rätt vad det är svider det till utav bara faaaan. Måste stå och massera på det för att det ska släppa någorlunda. Och när det gör som mest ont, kan jag inte fokusera alls.

Nästa skumma grej är att det känns som om det sitter i huden. Jag menar; om det suttit inne i huvudet så hade jag ju knappast kunnat massera bort det.

Inte hjälper värktabletter heller.

Nu har jag fått klaga. Men vad är det? Har googlat, men en del svar gjorde mig så nervös att jag inte kunde sova på en hel natt. Så jag har slutat med det.

En nerv i kläm?

Är med och tävlar om makeupprylar hos Hiilen. Bilden nedan är hämtad från hennes blogg.

Vaknade mycket sent idag. Elva, för att vara någorlunda exakt. Då hade Finaste gått upp för längesen och jag hörde hur han satt och snickrade ihop en V75a med bror sin via telefon. Bara att vänta på miljonerna.

Medan han avslutade samtalet började jag med frukosten. Idag blev det dinkelgröt med skivad banan i, samt en clementin (åååååååh vad goda de är nu) vid sidan av. Nu ska vi på ett snabbt ärende till apoteket, sen ett gymbesök, lunch, städning och julutkastning och sen ikväll blir det bio. Hamliton ska vi se. Egentligen ska vi planera in en middag däremellan också. När vi nu ska hinna äta den.

Ska försöka slita Finaste från gitarren nu. Wish me luck.

Åhåhååååå vad trött jag är. Låg nog och laddade inför något inatt, för jag drömde massor och vaknade till ordentligt två gånger. Har varit jättetrött hela förmiddagen, fram till halv ett, ungefär, och sen var jag pigg som en lärka fram till fem. Sen dess har jag inte kommit igång igen. Trötthetshuvudvärken börjar komma, så det blir en tallrik soppa här strax, sen avsmaknig av Finastes nybakta bröd (det hinner tyvärr inte bli klart till soppan, dumt nog) innan en lång dusch och till sist sängen väntar.

Imorgon blir det jobb till strax före fyra, sen hem en vända, tillbaka till jobbet för möte, sen examination av sångkursen. Full rulle, men vi har inget inbokat i helgen så det lugnar snart ner sig.

Natti!

Idag har jag och Finaste haft ett kort, men avgörande samtal.

Det känns bra.


Annars har helgen tillbringats i Malung. Vi har tagit det otroligt lugnt och mest haft det bekvämt. Vi var en kort sväng i Sälen i fredags där vi såg oss runt, åt lunch, bowlade OCH... OCHOCHOCH träffade mina släktingar! Reagerade först på C som kommer från Axvall som jag. Vi känner varandra lite löst via travet och jag hade hennes son i förskoleklass när jag vikade där under 2008. Hon såg mig inte då, och jag reagerade inte alls på hennes sällskap. Förrän P tog av sig sin stora pälsmössa. Nu snackar vi min mammas kusin, vars dotter, min syssling, jag umgicks tätt med under många år. P:s ex är hon som i många år haft pappas hästar. Tänka sig, va? Fick ju som bonus då träffa lille T och P:s sambo J.

Ja, hujeda mig.


Bowlingen? Den gick som det brukar. Utför.

Pepparkakor - Lussebullar
Ischoklad - Marsipan
Köttbullar - Prinskorv
Julkorv - Julskinka
Lax - Sill
Revbensspjäll - Janssons frestelse
Ris a la malta - Risgrynsgröt
Rullsylta - Pastej
Glögg - Julmust
Ge - Få
Hemma - Borta
Utomlands - Sverige
Mysteriet på Greveholm - Dieselråttor och sjömansmöss
Chokladkalender - Paketkalender
Plastgran - Äkta
Arne Weise - Ernst

 

Hur och med vilka ska du fira jul i år?
Som vanligt med familjen hos mormor. Alla samlas där, vi äter doppigrytan och jag gör en vegovariant med buljong istället för korvspad. Sen spelas det Chicago och fikas tills vi får första idiotmättnadskänslan.
Vi brukar även åka til Varnhem en kortis och hälsa på kusiner och kusinbarn där. Sen Kalle Anka, julbord och paket såklart.
På natten sjunger jag i Stenum på midnattsmässan. Myyyyyys!

Vad önskar du dig i julklapp?
En ugnstermometer.

 

Vilken scen är bäst ur Kalles Jul klockan 15 på julafton?
1. Tomteverkstan - schackfärgen
2. Tomteverkstan - skrämma dockor med spindel för att kunna locka deras hår
3. När aaaaapapapappappappappappappappappariappfågeln åker luftmoppe.

Fast egentligen gillar jag Karl-Bertil Jonsson bäst

Brukar dina julaftnar leva upp till dina förväntningar?
Tja... jo... det tror jag väl. Jag förväntar mig att bli stoppmätt och att gräla minst en gång med mormor. Och att ha det rätt mysigt i övrigt.

Har du firat jul utomlands någongång?
Nej.

Vilket jullåt är den bästa?
Ojojojojooooj...? Koppången....?

Vilken julfilm är den bästa?
Svårt, jag har lite halsvårt för de filmerna. De brukar vara så.... röriga?

Har du varit Lucia någongång?
Ja. I sexan. Lärarna hade röstat. Fjäääääskiiiis!

Berätta om ett julminne som betyder mycket för dig.
Har svårt att hitta ett. Det är ju så sjukt traditionellt så jag tycker inte det finns tillräckligt med variation år från år för att något minne ska betyda mer än ett annat.

...denna länk på Twitter.

Oh, så sant.

Och viktigt.

Men.

Jag kan inte låta bli att tänka på att författaren till inlägget framhåller julen som det viktiga. Just det att julen ska vara barnens högtid.

Javisst. Och han "menar säkert inte så". Så som jag kommer diskutera utifrån.

Visst, julen ska vara barnens högtid. Det märks tydligt när barnen i en familj börjar bli vuxna. Paketen blir färre. Allt cirklar kring framförallt leksaksförsäljning i en månad.

Barnen ska ha det bra.

Och det ska de inte alltid, eller?

Är det värre med en knackefull pappa på julafton, än en regnig tisdagkväll i november? Är det värre med en mamma som däckat redan till Kalle Anka, än en som varje dag ligger i sina egna spyor, vilka tioåringen som precis kommer hem från skolan får torka upp, för att därefter laga mat till sig och resten av familjen, innan läxorna ens går att tänka på?

Jag håller med skribenten på alla punkter, det är inte det.

Men han får julen att framstå som det enda tillfället då de vuxna ska hålla sig i skinnet.

Det finns dem nu i juletider som tänker på "de barn som inte får en riktig jul, för att föräldrarna dricker". Jag brukar tänka hyggligt ofta på "de barn som inte får ett riktigt liv, en riktig barndom, för att föräldrarna har trillat ner i ett mörkt hål och inte kan ta hand om vare sig sig själva eller sina avkommor".

Som sagt, jag håller med skribenten i sak.

"Ge då fan i att dricka, om du är en sån som inte kan."

Men låt det gälla alltid.

Inte bara till jul.

Jag arbetar som de flesta vet med barn och det fins inget större än dessa små underverk. Det finaste som kan hända mig under en dag är att en liten parvel ger mig en kram, ett leende, ett "hej" eller bara kryper upp i min famn.

De är så oförstörda.

Låt dem vara det.

När Maria blir gräsänka, så kan två saker hända.

Antingen sätter hon sig vid datorn och slösurfar för att få kvällarna att gå, eller så börjar hon se sig om i lägenheten.

Om hon sätter sig vid datorn och slösurfar, så är det här inlägget slut.

Men om hon börjar se sig om i lägenheten, så kan två saker hända.

Antingen suckar hon tungt och sätter sig framför datorn, eller så börjar hon rensa av hallbyrån.

Om hon suckar tungt och sätter sig framför datorn, så är det här inlägget slut.

Men om hon börjar rensa av hallbyrån, så kan två saker hända.

Antingen slänger hon gamla papper i rätt kasse, lägger aktuella i sin hög på byrån, nöjer sig så och sätter sig framför datorn, eller så upptäcker hon att vardagsrumsbordet inte längre går att hitta.

Om hon slänger gamla papper i rätt kasse, lägger aktuella i sin hög på byrån, nöjer sig så och sätter sig framför datorn, så är det här inlägget slut.

Men om hon upptäcker att vardagsrumsbordet inte längre går att hitta, så kan två saker hända.

Antingen rensar hon av vardagsrumsbordet, nöjer sig så och sätter sig framför datorn, eller så ser hon att schäslongen på soffan är översållad med julklappsinslagningsskräp såsom presentpapper och snören.

Om hon rensar av vardagsrumsbordet, nöjer sig så och sätter sig framför datorn, så är det här inlägget slut.

Men om hon ser att schäslongen på soffan är översållad med julklappsinslagningsskräp såsom presentpapper och snören, så kan två saker hända.

Antingen slänger hon skräpet i en shoppingkasse (som också ligger där), ställer kassen på golvet med ett tyst löfte att slänga den snart och sätter sig i den nyfunna soffan och ser på TV, eller så slänger hon skräpet i en shoppingkasse (som också ligger där), ställer kassen på golvet med ett tyst löfte att slänga den snart och sätter sig vid datorn.

Om hon slänger skräpet i en shoppingkasse (som också ligger där), ställer kassen på golvet med ett tyst löfte att slänga den snart och sätter sig i den nyfunna soffan och ser på TV, så skrivs aldrig det här inlägget.

Men om hon slänger skräpet i en shoppingkasse (som också ligger där), ställer kassen på golvet med ett tyst löfte att slänga den snart och sätter sig framför datorn, så är det här inlägget slut.

Varför idag?!

Ja, jag fyller tjugofem idag. Hurrahurra. Eller som en liten flicka på jobbet sa typ femton gånger idag: Majjija tylle åj.

Och.

Det har strulat som f-n det senaste dygnet med min mobil. Jag bytte abbonemang för nån månad sen och nu när Telenor haft månadsbrytning så har det nya simkortet blivit spärrat och det gamla, som ligger i en soptunna, blivit det som antagligen funkar. Så de som försökt messa och gratulera, ja.. ni fattar. Inget går fram och jag känner mig asdum som (förhoppningsvis) fått några grattis-sms och inte svarat. Det är inte jag. Det är Telenor. På fredag, senast, hoppas jag det ska funka.

Annars har dagen varit bra. Finaste kom med frukost på sängen. Jag fick ett presentkort på Make Up Store av honom, och sen hade mamma och pappa skickat ett chokladogram. Av Finastes föräldrar ska jag få, så fort den kommit in till Jula igen, en verktygsväska som kommer funka asabra som sminklåda. Jag blev firad på jobbet och jag bjöd på en egenhändigt gjord kolatårta med digestivebotten (jag kom på ett typ eget recept, duktiga jag). Recept kommer.

Och ja.

Jag har behov av en sminklåda.

Jag sminkar mig i stort sett aldrig till jobbet. Vid två tillfällen har jag gjort det denna termin; vid foto och till Halloween. Däremot gillar jag att sminka mig under helger och vid speciella tillfällen och det senaste har ögonskuggorna och penslar/borstar trillat in här i ett ostoppbart flöde. Jag räknade att jag (förutom eventuella apliccatorer som hör till skuggor/rouger mm) har sjutton borstar, varav tolv är för ögonen. Ojojoj... Fåfäng? Japp.

Nu ska jag och Finaste fira vidare här, innan jag ska sova för att orka upp och öppna imorgon.

Så att säga.

Eftersom vi var i Axvall hela helgen så blev det inget adventspynt då. Vi var hemma lite för sent. Vi har ägnat en timme åt det nu istället. Stjärnor och adventsljusstakar, och tillochmed granen är framme.

Det ni.

Igår var vi ut och härjade, A, H och jag.

Vi började hemma hos H i hennes nya lägenhet. stor och härlig var den, minst sagt. Hon var även hundvakt så jag fick njuta av lite mys med en underbar rottis i flera timmar. Efter något för många glas vin drog vi oss neråt stan till O'Learys. Där blev det ytterligare några glas, snack med känt och okänt folk, en snygg räddning av vad som skulle kunnat bli en praktvurpa då jag halkade i något, prat om rynkor med dörrvakten och massa annat.

När jag blivit något överförfriskad drog vi oss till CityGrillen där jag åt falafel. Sen ringde jag Finaste och vi var påväg hemåt när klockan närmade sig två.

Idag mår jag som jag förtjänar; jag är kraftigt bakfull och jag har mest spenderat tiden med att gå mellan soffan och badrummet. Behöver försöka rycka upp mig snart. Får besök av min kära stämma om bara några timmar. En långpromenad och en dusch kanske kan hjälpa.

Samt att äta något mer än de fem skedar fil jag pressade i mig, kanske?

Idag har vardagsrummet uppgraderats.

Med en ny soffa.

Jihooo

Kom utan större svårigheter ur sängen i morse, styrde bilen mot Kil och öppnade på jobbet; larmade av, tände ljus, startade musik, plockade fram frukost, gjorde gröt, låste upp och tog emot sex hungriga barn.

Hela morgonen flöt på fint.

Men.

Runt halv tio, eller strax därefter, började min hjärna stänga av. Allt rationellt tänkande, alltså.

Och.

Tvååringar vet precis hur de ska utnyttja det.

Var så arg på en av dem att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag ville bara skrika och lägga mig på golvet och sparka vilt omkring. Nu kan dock inte förskollärare göra så, utan man får bita ihop, försöka hålla rösten till lugna förmaningar och intala sig att det är på grund av att jag själv inte är pedagogisk nog just nu.

Till sist fick vi dock på alla overaller och kom ut, och därefter gick det bättre.

Efter jobbet blev det en snabb vända hem, sen ner till stan för lite (vad jag kallar) aggressiv shopping. Det har blivit smink, leggings, blus och (viktigast av allt) VINTERSKOR.

Jag är totalt ointresserad av mode och gick enbart på praktisk funktion. Vad behöver jag på en förskolegård i vinter?

Just det.

Kängor.



Något stora, helt medvetet, så att jag kan pressa i ett par raggisar i dem. Varmfodrade, nyimpregnerade, ingen onödig dragkedja som släpper in fukt. De har alltså allt en förskollärare behöver.

Årets köp?

Skulle tro det.

Jag konstaterade det i morse.

Jag hade tagit en överdos.

Jag hade sprayat hela näsan full med Otrivin Comp och tacken för det var att jag var snustorr längst bak i svalget där mun- och näshåla möts. Trots enorma mängder vatten under dagen ville det aldrig riktigt ge sig. Nu har jag käkat lite ost, druckit honungsvatten samt sprayat in lite Nosoil, och tänka sig! Det börjar kännas normalt. Nu är å andra sidan näsan helt igenkorkad igen, men hellre det än att vara så torr att det gör ont att ens andas.

Annars?

Jo.